Finner inga ord, så jag bloggar..

Jag har inte tid att blogga. Jag har inte tid med att jobba. Jag har inte tid för allt plugg. Jag har inte tid för mina vänner. Jag har inte tid för att mamma inte kan hämta mig. Jag har inte tid med företagsekonomi. Jag har inte tid att packa. FAN, jag har inte tid med mitt liv!!!

Jag vet inte hur detta är möjligt, jag vet inte hur jag har satt mig i denna situation, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den heller. Jag funderar på att skippa allt... Vad jag helst av allt skulle vilja är att finna en plats där jag skulle kunna skippa i princip allt och bara koncentrera mig på att plugga. Stället behöver en kaffebryggare, men det är också det enda kravet, så länge som jag kan få lite tid att koncentrera mig. Det fungerar inte hemma just nu, och det fungerar inte riktigt i skolan heller...

Jag är verkligen så stressad idag att jag skakar, och just därför kan inte förmå mig att göra någonting alls. Men jag måste. Det är nu det gäller och jag måste försöka ta mig själv i kragen, för det är ingen som kommer att göra det åt mig. Och kanske är det livets läxa, att det är jag som måste fixa min egna framtid.

Mest av allt kan jag inte hjälpa att önska att någon skulle förstå hur jag mår just nu, för just nu känner jag bara för att bryta ihop. jag önskar att patrik skulle ta mig i sina armar och krama mig tills allt kändes bra igen. Jag önskar han skulle kyssa bort alla mina tvivel, min obegränsade tillgång till tvivel. Just nu översvämmas jag av dem...

Ärligt talat så tror jag att mycket av denna ångest som jag har nu kommer från att ja nyligen insåg att jag åker på tisdag, till Mallorca. Jag har sett fram emot solen och värmen jättemycket, och det gör jag fortfarande. Dock kommer jag att sakna min älskling väldigt mycket! Jag känner också en viss osäkerhet över att åka härifrån, inte det att jag inte litar på honom, för det har inte med honom att göra. Det har med att göra att jag blivit så sårad förr, så det är det jag ständigt förväntar mig, väntar på, att åter igen bli sårad. I och med att jag åker så känner jag faktiskt lite panik. Jag vet inte hur jag ska stilla min oro, men jag vet att jag måste finna ett sätt. Kanske ska jag börja med att ta tag i den enklaste delen av min ångest, plugget!

Bäst att börja plugga nu..

(asså fatta vilken fucket up day jag har, märks lite på bloggen att jag är smått tankespridd idag, men what the fuck!)