Time to blog?!

Shit! Det var läääänge sen ja bloggade! Men nu är jag tillbax igen. Har haft ett par underbara veckor sedan vi sist hördes. Fullt upp, jobb, Patrik och vänner. Men nu, nu har Patrik åkt till Kreta, och han ska vara borta i 2 hela veckor!

Visst, det är ju nyttigt för oss att vara på våra egna äventyr, och det gynnar säkerligen vår relation, men just nu tycker jag att det mest känns ensamt. Jag saknar honom.

Min vardag är vanligtvis fylld av kyssar och kramar, skämt och skratt. Visst finns skämten och skratten kvar, men delad glädje är dubbel glädje, det betyder så lite om man inte får dela det med personen man älskar. Efter varje avslutad dag finns det så mycket jag vill berätta, säga så många tankar att bolla. Som efter min körlektion, vem skulle jag berätta för vilka framsteg jag hade gjort??! Visst, ni känner ju mig, jag ringde halva världen, men inte ens halva världen kunde ge mig den glädje som jag vet att jag hade fått av att höra Patriks skratt och uppmuntrande ord.

Det var som min kära mamma sa häromdan "Shit, du älskar honom verkligen!" Inte att hon inte trodde det, men jag tror hon blev förbluffad över vilka starka känslor jag känner för honom. Och självklart är det så, jag älskar min lilla tok, han är helt underbar! Skulle inte vilja tänka mig en vardag utan honom!