Ett sista hejdå

Då var det dags. Ett sista hejdå till dig bloggen...
Min nya blogg heter http://jesscouture.blogg.se/, den öppnade jag den 12 september så ha överseende med att designen inte är tiptop ännu, men jag lovar att greja och fixa den så den blir helt underbar!
Ett sista hejdå, hoppas ni kollar in min nya blogg.

PUSS PUSS PUSS

Hejdå bloggen!

Ett något vemodigt hejdå vill jag ta till min blogg. Det är nämnligen så att jag ska göra en ny blogg och därmed stänga ner, eller i alla fall inte använda mig av denna blogg mera. Så fort som jag har upprättat min nya blogg kommer jag att lägga in en hyperlänk till den ifrån denna sidan, så att ni kan följa med till den istället...

Annars då?, allt bra?
Kändes lite konstigt på jobbet idag, Genti, min kollega och underbara vän har slutat. Insåg inte riktigt förrän nu hur mycket jag kommer att sakna att jobba med henne.. SAKNAR henne... Som tur är så är hon inte långt borta, men kommer fortfarande sakna hennes peppning inför sälj och hennes alla råd.

Puss Genti!

"Steady hands take the wheel"

Aaaa, konsten att förändra ett helt perfekt liv till en något sånär återvändsgränd, något fint och okomplicerat till något komplicerat, ja, den konsten kan jag!

Jag måste försöka bryta denna trend, att komplicera, att besvika, att ständigt göra fel! Jag ska börja göra rätt, från och med idag ska jag leva och handla rätt!

Min pojkvän är helt underbar, han har en mentalitet och ett sätt som skulle förvåna de flesta, att man kan ge så mycket som han gör är få förunnat. Det sista jag vill är att förlora honom. Det är min tur att visa att min kärlek för honom är äkta, och att jag är stark nog att klara upp vår situation. De sista dagarna har jag bara velat bryta ihop, jag har gjort det också, men tänker på citatet från Stop and Stare "Steady hands take the wheel".

Jag tror att min Londonresa passar perfekt in, jag behöver lite distans från mitt egna liv. Jag behöver Sandra, och jag behöver vila mina sinnen, inte tänka. För jag har lärt mig att det är först när man finner frid och inte grubblar som man ser svaren som klarast.
För alla er som älskar någon, eller är älskade, värna om dem.

Men jag har bestämt mig, jag ska inte bryta ihop. Jag saknar Patrik något otroligt mycket, men jag ska ta ett par dagar nu och bara finna sinnesro. Jag ska ta långa promenader och mysa. Jag ska inte dricka och tro att allt blir bättre för att jag slipper tänka, jag ska göra detta på det enda rätta sättet. Steady hands take the wheel.

What the fuck?!

Har haft en såndär jävligt rolig dag idag, en såndär dag då jag verkligen är mentalt instabil. Vaknade upp imorse och mådde så dåligt! Både fysiskt och psykiskt. Sen vägde jag mig, vilket b.t.w. jag nästan ALDRIG gör. Jag hade gått ner ett kilo, sen Patrik åkte, vägde mig då med, visst, det kan ha bara varierat, men ändå. Det var ju iof bra nyheter. Men, är inte hungrig längre, ni vet, ja har perioder då jag tappar matlusten lite granna. Och för mig är det konstigt för jag är ett matvrak, mår jag bra så äter jag! hihi*

Så messade Patrik och sa "KOM HEM!" faktiskt, ja saknar honom väldigt mycket. Men jo, sen så kollade jag på kort, bland annat på bilddagboken, hittade kort på en tjej som jag definitivt vill vara snyggare än, och hon såg såå bra ut. Sen rådfrågade jag iof Filip, som intygade att det hon hade inte alls var mycket att hänga i granen, till min belåtenhet.

Just another day, I guess.

TRE MÅNADER

JAG HATAR HATAR HATAR tremånaderskrisen så jävla mycket! Har alltid förr börjat betvivla relationen just denna tid. Efter de första tre månaderna. Men med Patrik, jag tror faktiskt bara att jag just nu blivit ännu mer säker hur mycket jag älskar honom och vill ha honom.

Visst hjälpte det min ångest över denna dag att blomsteraffären ringde mig imorse. En viss underbar pojkvän hade köpt en bukett till mig, som fanns där och väntade på mig. (Han är ju på Kreta så har inte träffat honom idag). Jag trodde jag sprudlade av glädje hur länge som helst över den underbara buketten som väntade på mig. Lovar att lägga upp en bild på den! Den är såååå fin!

Visst är det så att tremånaderskrisen finns, men jag undrar om det inte är så att... Om det verkligen finns potencial i förhållandet så känner man bara ännu mer styrka efter en sånhär dag. Personligen har det aldrig hänt mig förr, så det måste vara ett bra tecken.

ÄLSKAR DIG PATRIK! PUSS

Time to blog?!

Shit! Det var läääänge sen ja bloggade! Men nu är jag tillbax igen. Har haft ett par underbara veckor sedan vi sist hördes. Fullt upp, jobb, Patrik och vänner. Men nu, nu har Patrik åkt till Kreta, och han ska vara borta i 2 hela veckor!

Visst, det är ju nyttigt för oss att vara på våra egna äventyr, och det gynnar säkerligen vår relation, men just nu tycker jag att det mest känns ensamt. Jag saknar honom.

Min vardag är vanligtvis fylld av kyssar och kramar, skämt och skratt. Visst finns skämten och skratten kvar, men delad glädje är dubbel glädje, det betyder så lite om man inte får dela det med personen man älskar. Efter varje avslutad dag finns det så mycket jag vill berätta, säga så många tankar att bolla. Som efter min körlektion, vem skulle jag berätta för vilka framsteg jag hade gjort??! Visst, ni känner ju mig, jag ringde halva världen, men inte ens halva världen kunde ge mig den glädje som jag vet att jag hade fått av att höra Patriks skratt och uppmuntrande ord.

Det var som min kära mamma sa häromdan "Shit, du älskar honom verkligen!" Inte att hon inte trodde det, men jag tror hon blev förbluffad över vilka starka känslor jag känner för honom. Och självklart är det så, jag älskar min lilla tok, han är helt underbar! Skulle inte vilja tänka mig en vardag utan honom!

Heej!

Jag var tvungen att logga in och kolla min blogg, för jag gav Patrik mitt bloggnamn igår, och är lite nervös över vad han kommer tycka om min blogg. :/

Inte för att det skulle stå något knas i den, men men, det är ju egna tankar, och det är alltid lite nervöst att "redovisa" sina egna tankar. Men, jag tror inte jag har något att vara nervös över, eftersom han är världens mest förstående och underbara pojkvän!

PUSS PÅ DEJ ÄLSKLING!

New beginning?

Man kan ju börja undra över hur någon som jag (alltså, en person som oftast beskrivs ha full koll) helt plötsligt kan tappa stinget helt..? Jag har inte svaret, idag har dock varit en bra dag, trots mina få timmars sömn sen igår...

För att återgå till det jag ville framföra med detta inlägg ville jag meddela att jag måste nog ändra mina vanor en aning, eller, rättelse, jag MÅSTE ändra mina vanor. Så jag tänkte jag gör upp en lista, här på min blogg. För är den offentlig så kan ja ju inte förneka eller bara slänga bort den, smart eller hur?? HIhi!

1. Sova minst 6 timmar varje natt!
2. Äta minst 3, högst 5 mål om dagen.
3. Motionera minst 3 gånger i veckan. (SHOPPING RÄKNAS INTE)
4. Försöka att inte slösa så mycket pengar på ingenting.
5. Inte säga "ja" ifall jag egentligen vet att jag inte har tid.
6. Än en gång, bara för att jag slarvat så, SOVA ES MUY IMPORTANTE
7. Dricka en flaska vatten varje dag.

Sådär ja, nu var det officiellt. PUSS på ER!

Bzzzzz

Time for a wake up call!

Vad hände med den starka tjejen som drog nytta av sitt "söta/snälla" utseende och slog med sitt skarpa psyke?? Dagens energi har gått åt för att oroa sig över att en av bolagets chefer (där jag arbetar) kommer över för att lära oss, och kontrollera oss när vi säljer, någon dag denna vecka.

Vet inte varför men är väldigt nervös inför detta, kanske för att jag mest kör raka rör, och säljer på ett ärligt vis, vilket inte alltid är så uppskattat, jag är rädd för att bli utskälld eller grovt kritiserad, eller sparkad!

Men.. efter ett par timmars tvek så dök ett vagt minne av mig själlv upp... Inte gör det något om jag får ta lite skäll eller vad för konsekvenser det nu kan tänkas bli. Det man inte dör av det blir man starkare av, och föresten, inte kan man väl räkna med att "the road to success" kommer att vara helt utan uppoffringar, tårar och massa olika jobb...

Nope, "chin up" som Johanna alltid brukar säga när livet mitt trytar. Det är en ny dag imorgon, och varje dag har potencial för underbara överraskningar!.. och inte ska man klaga när man har en sån fantastisk pojkvän som stöttar en genom allt, och som verkligen bryr sig. Jag vet att jag förlitat mig på Patriks axel det sista, men till mitt försvar, jag har verkligen behövt det... Och han har varit det största stöd jag någonsin kunnat be om, inte på hundra år hade jag vågat drömma att han innerligt skulle lyssna och bolla tankar med mig på precis det sätt som jag behövde. Varje gång jag behövt en axel att luta mig mot har han funnits där, och visat just hur mycket han älskar mig, jag kan bara hoppas att jag en dag kan återgälda det genom att finnas där för honom. Patrik, du är den som får mig att lysa av glädje att gråta av lycka, att le av kärlek och att drömma om en framtid av förhoppningar och potencial.

Jag älskar dig min underbara älskade!
- och jag tänker inte låta mig själv bli ledsen över ett eventuellt nederlag, jag har varit med om mycket värre, och det gör mig stark.