Jag tror på ödet, jag tror att det finns ett öde vi kan påverka men kanske inte riktigt fullt ut, och där kommer tecken och sammanträffligheter in i spelet, man kan ju inte ha full kontroll på allt. Jo, detta skriver jag om för jag kom på att tänka på ett sex and the city avsnitt där Carrie åker fast för att rökt gräs, och sedan börjar de snacka om ödet.

I min kontext gjorde jag kopplingen. (Den är rätt lång, men värd att läsa) Mamma sa till mig att kolla efter jobb via Manpower, (i februari) då fann jag extratjänsten utsänd från det företag jag nu arbetar hos. Sen råkade de falla för mig, och jag fick jobbet, som tur var. Efter det tog det slut mellan mig och min dåvarande pojkvän, vilket på sätt och vis var ödet, för jag styrde inte över det så mycket. Sen, utav någon anledning började Hish, min kollega, att prata en massa om Patrik. Han gjorde det samma med Patrik, sen gav Hish mig Patriks nummer, och rulliansen var i gång. Hur Hish kunde veta att vi skulle passa ihop det vet jag inte, kanske visste han inte heller det, men både jag och Patrik är övertygade om att det inte varit lika lätt att ta kontakt ifall det inte varit för vår lilla Hish.
=
Som slutsats nu då. Hade inte mamma tipsat mig om Manpower hade jag aldrig träffat Patrik, knas, men sant.

B.t.w.
"Fan att det ska vara så svårt!" - Det var Patriks ord när han var på väg att gå, efter att ha kommit och hälsat på mig på jobbet. Syftandes på att han inte skulle få kyssa mig på ett par timmar *rodnar* han är så söt!