10/5-08 Lördag kväll!

Det var ju denna kväll som jag skrev om när jag satt på jobbet, ett par bloggar innan, hihi.. Jo, Patrik kom och hämtade mig och vi åkte iväg i hans lilla söta röda bil =) , hihi..

Sandra och Johanna hade gjort det jättemysigt nere vid sjön, när vi kom ner hade de redan gjort mat till oss, grillat. Och en efter en mysig måltid blev det spel och mys! Vi spelade ett otroligt svårt kortspel som heter Hej knekt, vilket vissa av oss (nämner inga namn, hihi) hade väldiga problem med att förstå. Vilket gjorde det ännu roligare!

Måste tillägga, jag tål inte vin! Drack ur små glas, men drack ju inte så många :P Dock blev jag helt plötsligt alldeles för snurrig, mycket snurrigare än vad jag hade tänkt mig i alla fall! Så min slutsats är att jag borde inte dricka vin, jag ska nog hålla mig till sprit, hihi!

När det blev för kallt att vara ute stack vi hem, och hamnade på något lurigt och otippat sätt med min far och hans vänner, drickandes och skrattandes. Jaja, trevligt var det ju i alla fall...

Puss!

11/5-08 Söndagen-Måndagen

Ibland kan man få infall av lyckorus, jag fick det, förra veckan, och jag har det fortfarande! Jag förstår inte... Jag tror inte att det är möjligt att vara så lycklig som jag är. Jag kan inte vara arg eller ledsen, jag kan inte hindra mina läppar att bilda ett leende och jag kan inte hindra mitt hjärta från att smälta.

Söndagen vaknade jag och Patrik upp hemma hos min pappa. Vi hade en mysig förmiddag då vi gick promenad och åt glass i solen. Hastigt och lustigt fick vi dock ett infall att gå på fotboll (vilket inte riktigt var likt mig, men nån gång ska vara den första). Så vi åkte och kollade på LSK när de spelade. De förlorade och supportrarna kanske inte var på det bästa humör, jag var däremot själaglad, för som sagt, jag kan inte hindra det, och jag brydde mig ju inte om vem som vann egentligen.

Efter förlusten åkte vi hem till Patrik, han visade mig Tureborg, alltså den riktiga borgen, "jag visste inte ens att det fanns en" hihi, men men, utsikten var underbar. Det är för övrigt därifrån vi tog bilden, ovan, på oss.

Måndag

Ok, så alla ni som känner mig väl vet att när något blir lite för "verkligt" har jag lätt för att backa ur, eller tveka. Jag har lätt för att bli rädd, och numera tror jag att jag är lite rädd för att bli sårad... igen... Så måndagen fick jag ett riktigt knasigt infall av en oro, jag tänkte, vad gör jag om historien upprepar sig?? Visst, förra gången var förra gången, jag var inte mig själv den gången, jag kände inte hopplös kärlek eller förälskelse, vilket gör denna "förälskelse" ännu mer sårbar än den förra. Jag fick värsta paniken! Och för vad egentligen??

Jag pratade iaf med Patrik om det senare på kvällen, hans respons var typ "Men älskling!! Var har du kunna fått det ifrån, jag föll ju för dig för att du är du!" och det var väl rätt fråga, för har han någonsin visat något annat än att han vill ha mig, att han har fallit för mig.. just mig..

Jag tror iof att det är det som är skrämmande oxå, men man kan inte leva sitt liv i en glasbubbla. Jag kan bli sårad igen, kanske blir det så, men man måste offra lite för att få uppleva lite! Dagens bästa tips tycker jag! hihi, "Man måste offra lite för att få uppleva lite!"

Puss puss!!! *från lyckliga lilla mej*